Levnadsbeskrivning

Borgmästare i Stockholm och Assessor i Svea hovrätt. adlad 1650 men ej introducerad.
1: Nils Nilsson, i senare historiska arbeten omtalad under namnet Nils Silenius, borgmästare i Stockholm, oppositionsman under drottning Kristinas regering, hade rest i utlandet samt var väl of vad i bokliga konster och "andra lofliga excertier", då han valdes till "rådsförvant" (rådman) i Stockholm. 1651, då adligt sköldebref ut-skrefs för honom, hade han några år varit borgmästare och uppges ha "i kort förvekne tid" fått sig anförtrodt vicepresidentsämbetet i Åbo. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet kom icke till verkställighet, vare sig hindret, såsom uppgifvits, låg i hans egen vägran att af de dåvarande maktinnehafvarna mottaga ett till åter-tjänster förbindande nådevedermäle eller i yppadt motstånd mot saken, och i Åbo hofrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde, hvilket torde ha berott på N:s obenägenhet att aflägsnas från Stockholm och från det politiska inflytande hans ämbetsställ-ning gaf honom vid riksdagarna. N., som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts till borgarståndets talman vid riksdagarna 1649 och 1650 samt, särskildt under den senare, tillika med stadsskrifvaren Nils Skunk anfört ståndet i de ofrälses yrkande på reduktion och öfriga märkliga rörelser mot adelsväldet, var ännu borgmästare i Stockholm, då han i slutet af 1651 invecklades i den ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes från de anklagades sida den bekännelsen, att N. varit bland de män, med hvilka de haft förgripliga samtal om det politiska tillståndet i landet och som uttalat önskningar om en regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. N. uppkallades till förhör och hölls några dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser och lössläpp-tes mycket snart, troligen i samband med den jäsning den populäre borgmästarens fängslande framkallat bland hufvudstadens borgerskap. Uppgiften, att han afsatts från borgmästarämbetet, är grundlös. 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hofrätt. Han synes ha aflidit 1664, ty i apr. s. å. upphör hans namn att återfinnas under hofrättens domar. (Nordisk Familjebok)

2: Nils Nilsson, (ibland Nils Silenius), död 1664, var Borgarståndets talman och Stockholms borgmästare. Nilsson var oppositionsman under drottning Kristinas regering, han var berest i utlandet samt var väl övad i bokliga konster och "andra lofliga excertier", då han valdes till "rådsförvant" (rådman) i Stockholm 18 april 1643. 1651 skrevs adligt sköldebrev för honom, han hade då sedan 10 augusti 1648 varit handelsborgmästare i Stockholm och uppges ha "i kort förvekne tid" fått sig anförtrott vicepresidentsämbetet i Åbo. Han valdes 20 december samma år av magistraten till herredagsman. Hans tilltänkta upptagande i det adliga ståndet kom icke till verkställighet, vare sig hindret, såsom uppgetts, låg i hans egen vägran att av de dåvarande maktinnehavarna mottaga ett till återtjänster förbindande nådevedermäle eller i yppat motstånd mot saken, och i Åbo hovrätt gjorde han tydligen aldrig sitt inträde, vilket torde ha berott på hans obenägenhet att avlägsnas från Stockholm och från det politiska inflytande hans ämbetsställning gav honom vid riksdagarna. Nilsson, som i egenskap af borgmästare i Stockholm hade utsetts till borgarståndets talman vid riksdagarna 1649 och 1650 samt (utskottsmötet) 1651. Under 1650 års riksdag anförde han tillsammans med stadsskrivaren Nils Skunk borgarståndet i de ofrälses yrkande på reduktion och övriga märkliga rörelser mot adelsväldet, och han var ännu borgmästare i Stockholm, då han i slutet av 1651 invecklades i den ryktbara messeniska rättegången. Under denna gjordes från de anklagades sida den bekännelsen, att Nilsson varit bland de män, med vilka de haft förgripliga samtal om det politiska tillståndet i landet och som uttalat önskningar om en regementsförändring till förmån för Karl Gustaf. Nilsson uppkallades till förhör och hölls några dagar i fängsligt förvar, men kunde mot sitt nekande ej öfverbevisas om straffbara förseelser och lössläpptes mycket snart, troligen i samband med den jäsning den populäre borgmästarens fängslande framkallat bland huvudstadens borgerskap. Uppgiften, att han avsatts från borgmästarämbetet är grundlös, han avgick 3 juni 1652 från sitt borgmästarämbete. 2 juli 1655 utnämnde Karl X Gustaf honom till assessor i Svea hovrätt. Han tycks ha avlidit 1664, ty i april detta år upphör hans namn att återfinnas under hovrättens domar. Han dödsdatum var sannolikt 21 maj 1664 och han begravdes 11 juni i Jakobs kyrka. Nilssons barn antog efternamnet Holmström, ett av dessa var skalden Israel Holmström. "Hämtad från "http://sv.wikipedia.org/wiki/Nils_Nilsson_(talman)"